Så typiskt..

Idag tycker jag så synd om André. Han är sjuk och har varit till och från sedan Thailand. Igår åkte vi till akuten för att se om dom kunde komma på vad det var. Nej men det kunde dom såklart inte och då finns ju ingen medicin för att göra honom friskare heller.

Sent igår kväll står an framför kaminen med frossa, djup frossa , jag går in och pratar med honom. Då säger han själv att Mamma jag kommer inte orka åka till wien.

Resan till Wien med klassen och en annan 9a börjar idag, planet går i eftermiddag och dom åker hem på fredag. en resa som dom alla längtat efter länge.

Fy faan så tungt att själv inse att han inte kommer kunna åka. Då är han dålig. Han är ledsen, har ont och mår skit. Det var den happening dom har i högstadiet att få åka utomlands med klassen och den andra klassen, han har pratat om det sedan 7 an.

Nu ligger han i sängen och mår urkass både fysiskt och psykiskt. Så tråkigt. Jag ringde till läraren som hållit i trådarna när det gäller resan, han tyckte också att det var otroligt trist men förstod att med dom symptom som André har orkar man inte åka.

Usch vad jag lider med honom. Alla ska åka men han kan inte, han är sjuk.

Dessutom var det här en chans att komma in i klassen också, att få lite kontakt med dom andra klasskamraterna som har fungerat dåligt i alla år sedan 7 an. Nu fanns chansen att komma in i klassen igen.. Men då blir han den enda som blir hemma istället så där rök den chansen också.

Nej fyy så jobbigt. Nu ska jag kämpa för att få honom frisk fort så kanske jag kan sätta honom på ett plan senare i veckan eller så att han iaf får må bra och kan göra saker här hemma under tiden.

Pratade med min låtsasdotter imorse också, hon har det också jobbigt just nu. Många tankar och många måsten såhär innan studenten.. många tankar om hur det ska bli, vad hon ska göra, hur det ska gå.. Min lilla gumma. Både så stor men ändå så liten.

Va jobbigt det är när barnen mår dåligt. Man vill bara rädda dom, låsa in dom och skydda dom, skicka iväg dom så dom får lösa alla sina problem, knäppa med fingrarna så allt blir bra. Men så fungerar det ju intre riktigt tyvärr.. önskar att jag bara kunde ta deras problem och överta dom så dom får bara vara friska och lyckliga.

Mina små stora barn. Ni är mitt allt!! Jag önskar att jag kunde göra mer för er båda!