Onda dockan ska till skolan idag!

Hon har ju varit hemma nu i 1 vecka med hosta och lite feber. Igår var hon hemma för att vi var på sjukhuset och förberedde för operationen nästa vecka.
Men idag ska hon till skolan igen. Hon längtar, jag också. Hon går ju i 6 års verksamheten men missar ändå jättemycket när hon är hemma en vecka.


Väl i skolan så kommer hon såklart att vara en ängel, för det är hon alltid i skolan och hos kompisar. Hon är så fantastisk där att dom gärna vill ta hem henne både föräldrar och lärare. Hmmm.. Förbannelsen ligger alltså här hemma.

Idag ska jag till doktorn, ska vara där kl. 12.30 idag. Jag tror iaf att det var idag.. har det uppskrivet men blir osäker när jag ser tiden för det känns som det är en måndag jag ska dit.. Jaja.. vi får väl se.

ibland känner man sig så lyckligt lottad, eller hur? eller jag gör det hela tiden när jag tittar på mina vänner och familj. Då har jag det nog bäst i hela världen.

Men så finns ju alla mina sjukdomar som gör att jag inte fungerar som en hel människa.. är det mitt straff för att jag har det så bra annars? Måste det goda uppvägas av något dåligt? Jag börjar tro det för så har jag alltid haft det. Jaa.. alltså ibland har jag ju inte ens haft äkta vänner heller... Utan varit både ensam och haft det kasst.. MEN.. jag har aldrig aldrig haft det bara bra.