Min otroliga välvilja går vidare till André. Jag tar ju till mig alla människor, blir vän med och tror att dom är sååå snälla. Jag tror så otroligt gott om alla människor. Jag blir vän med och släpper in folk som jag tror är mina vänner. Efter ett tag, i bästa fall bara några månader men ibland flera år upptäcker jag att jag hela tiden blivit utnyttjad. Jag går på det varje gång. nu i vuxen ålder för bara ett tag sedan har jag börjat hantera det och kan släppa. Jag kan ta in men har inte så stora förväntningar längre.
Nu till det värsta, André är precis likadan. Trots svek efter svek, trots att hans kompisar blir mer och mer beräknande i sina handlingar (hur fult är inte det? dom tror ingen ser men egentligen syns det tydligt hur beräknande det är, dom tror ingen fattar, egentligen fattar alla.) Han går på det varje gång också.. han tycker synd om dom som är ensamma och är med dom, han umgås med dom för annars blir dom själva. Han ställer upp för dom för annars är det synd om dom. sig själv skiter han i fullständigt.
det slutar med att han själv är ensammen. att han sitter där utan vänner. Han får problem..
den sämsta egenskap jag kunde dela med mig av fick han.. eller egnetligen den bästa men den kräver en del för att kunna hantera och som 15 åring kan man inte hantera den egenskapen.
Jävla skitungar som är så sjukt beräknande.. tjej spel och lekar har jag aldrig förstått mig på.. säg rakt ut vad som gäller, hur reglerna är. Men det ligger väl i blodet ävben det.. sådan mor/ far sådan dotter/son.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar