Nu har jag lyssnat 1 timme på alex schulman i sommarprat. Efter att ha följt honom 1 år nu från hård nästan taskig kille till den han är idag. Ödmjuk, varm, mjuk kille. Han kan lyssna på andra människor, ta till sig, älska andra. Förändringen har kommit sakta men vi har sett den, hört den, följt den. Nu har han landat. När han började bearbeta sin fars död, när han accepterade den då mjuknade han. Han kunde börja älska. Han började ge. Jag kände förut hur han sög energi men jag gillade det. Nu ger han energi. Han kan älska både sig själv och andra. Han träffade amanda som hjälpte honom på vägen. Han är ett exempel på hur viktigt det är att bearbeta sorgen efter någon som betyder mycket. Någon man älskar. Att acceptera att någon är borta. Vilken förändring det är och kan bli om man väljer att gå vidare.