Mitt förra inlägg var visst otydligt.

Vad jag menade var att när man gläds åt något vill man kanske göra det en stund. Man vill njuta en stund av att ha vunnit något, lyckats med något eller träffat någon eller något annat som glädjer en. Träffas man då någon negativ eller ledsen, någon som råkat ut för något väldigt trist eller som spelat bort hela sin förmögenhet eller något annat. Då kan man plötsligt inte glädjas längre åt sin egen lycka. Den släcks fort. Samma sak med sorg. Man måste bearbeta tråkiga ledsamma saker, man måste få vara ledsen träffas man då någon som är glad vill man ju glädjas för den. Men sorgen försvinner inte såklart, den bara lägger sig i vila, finns kvar tills man själv har arbetat bort den. Jag tycker det är komplicerat. Man kan tänka och älta det hur länge som helst. Känslor och människan är spännande tycker jag.