En samvetsfråga till er alla som läser!
Om en Klasskompis till din son/dotter eller en kompis till dig vars son/dotter beter sig illa på bussen, klottrar ute, är uppkäftig mot andra, mobbar i skolan eller centrum, eller är full eller har druckit alkohol...
Berättar du det då för föräldrarna till barnet/ungdomen???
Var går gränsen för vad du berättar? Säg alkohol... Är det när tonåringen bara druckit lite eller måste den vara full som en kastrull?
Vad vill du själv veta om ditt barn?
Jag vill verkligen veta om André eller Smilla gör något dumt mot något eller någon direkt!! Spelar ingen roll vad det handlar om, jag ska veta och skulle själv berätta direkt för föräldern!
Vad gäller alkoholen så skulle jag vid minsta lilla misstanke om att tonåringen druckit eller ska dricka GENAST ringa föräldrarna!
När man inget vet kan man ju inte heller hjälpa sitt barn och därför vill jag absolut veta vad mina barn gör.. Jag vill mina barn det bästa och för att kunna ge dom det bästa måste jag ju få veta vad andra vet...
Jag var i ektorp centrum igår och fick höra saker om Andrés alkoholdebut m.m. Blir lite besviken.. eller inte lite.. MYCKET ledsen och besviken att många har vetat men ingen har berättat för mig.
Varför ringer man inte föräldrarna direkt när man hör rykten eller ser?
Nej nu försvann min tro på medmänsklighet!
Berätta för mig hur ni gör i såna situationer, vill veta om det är jag som tänker fel...
Monica tror du vet vad jag tycker ,men jag tänker svara endå!
SvaraRaderaKan vara kul med en diskution!
beror på vilken kontakt jag har med föräldern!
Vissa föräldrar vill inte veta eller förnekar då är det svårt!
Eller om man tycker det är ok att det dricks!
Jag vill veta mycket men inte allt, bara om det är riktigt kris!
Annars tror jag på att prata med ungdommen det gäller med, att prata med den det gäller!
sen att dom har haft sin debut , det är ju som det är!
Har ingen aning om Kommandorans debut ( vill inte veta eller behöver inte veta) ,men nu när jag vet forsöker jag heller titta på nuet det gamla kan man inte älta, bara säga att det är inte är okej!
Man har ju själv varit tonåring!
men med mig fick ingen reda på det !
Ang klotter och stök så litar jag på att vuxna som ser det tar det direkt med ungarna på plats! I våran hiss hemma har det klottras vid flera tillfellen , men inte skulle jag ringa för det till föräldrarna,med derimot ta det med kommanodoran och att hon får ta det med "vännerna" ettersom hon inte har berättat för mig vem det var som klottrade !
Osv osv !
Jag vill veta direkt! Då kan jag förhoppningsvis mota Olle i grind ganska fort. Fösöka sätta lite press på barnet i fråga. Hänga efter, drälla på alla de ställen som de dräller på osv.
SvaraRaderaSedan är det ju inte så lätt att pata med de föräldrar som förnekar det hela, precis som Monica säger. Eller de jävla puckon som köper ut till sina 14-åringa barn, "för då vet man ju vad de dricker". Tillåt mig småle, men när det man själv hade tog slut, fixade man enkelt mera liksom... Då har man ju snarare ökat på mängden dricka.
Jag vill veta ALLT andré hos om det är något tokigt. Jag vill att folk som vet/visste borde ha berättat för mig att dom visste. Jag hade mina misstankar men visste ju inte säkert. Hade verkligen velat veta. Enligt den jag träffade igår var det många som visste men ingen talade om för mig... Sånt är jäkligt dåligt, både mot mig och andre. Bara ett litet rykte ska man berätta om tycker jag. Om man hör något att någon varit full så är det ens skyldighet som vuxen att berätta. Struntar också i det förgångna vad håller andré men hans framtid ligger ju i mina händer. Är jäkligt besviken på föräldrar som inte kunde berätta för mig! Usch för såna föräldrar!
SvaraRaderaJag vill veta. Även om det är jobbiga saker så vill jag veta allt annars kan jag inte hantera det i rätt tid innan det har gått för långt.
SvaraRaderaJag är även åt andra hållet jag berättar om jag ser något för jag tror att andra är som som jag. kram Gunilla
Å jag vill veta bara allvarliga saker!
SvaraRaderaOch vad som är allvarligt är väl olika!
Jag kanske tycker mera saker nån annan mindre !?
Sen när man får veta måste man också göra nått åt problemet!
Inte försvara eller förneka eller si eller så!
Har man fått info måste man också agera!
Det är iallafall mitt motto!
det jag menar är att jag inte vill veta allt är att jag har vetat för mycket små greier och då lägger man sig i ( jag gör det iallafall) och för mig har det varit bättre att backa lite , har då fått ett bättre förtroende av M!
Och får man veta som sagt så måste man också göra nått? Hur bra är man på det !
Vad ska jag med info om jag inte reagerer?
Alldeles riktigt monica. Att veta småsaker är inte bra. Jag tycker nog att jag kan veta var jag ska agera och inte. Är det olagliga saker vill jag absolut veta direkt. Vill inte att någon annan sitter med info om min son. Sen småsaker visst. Får jag reda på kan jag prata med honom om det men inte mer. Men alkohol och sånt vill jag veta direkt. Om andra ser men inte säger något kan dom heller inte sen säga att jag inte agerar, att jag låter honom göra vad han vill eller snacka om mig som slapp mamma. Jag vill heller inte att andra vuxna tar saker med andré utan att berätta för mig att dom gjort det. André berättar för mig om andra vuxna sagt till honom och då får jag bara hans version varför dom sagt till honom. Jag vill veta även den vuxnes version om vad han gjort för fel. Såklart tycker jag. / Maria på sjukhus från mobilen.
SvaraRaderaDu svarar på din egen fråga. Givetvis skall föräldrarna kontaktas. Sen är det upp till dem vad de väljer att göra med informationen.
SvaraRaderaFör mig är det självklart.
Sen tycker jag det är viktigt att man har en bra kommunikation med föräldrarna till barnets kompisar. Själv har jag en 18-åring och när hon och kompisarna började spåra ur vid 14- års åldern, så träffades vi föräldrar och gick igenom de regler vi ville ha. DET var skitbra kan jag säga. Då visste nämligen tjejerna också att vi föräldrar hade järnkoll på läget.
Jag säger som de andra. Man vill veta även om det är tunga saker. Men ev hinnerman hjlpa sina barn innan det går på tok för långt och det blir straff i sämhället av det.
SvaraRaderavet inte om det kommit fram känns som upprepning,men självklart håller jag med dig i alkohol droger osv !
SvaraRaderaMen nu pratar jag om småskaer, tex springa på buss etc,men ju har jag inte sett det , men det er ett ex somjag skulle kunne ta med ungarn direkt , inte ringa hem och skvallra ,( MEN NU HAR DET INTE HÄNT, bara ett ex!
Sen skulle jag säga det till den föräldern när man sågs men jag skulle inte ringa och berätta samma dag!Monica
Jag har jättesvårt för skvaller när det gäller andra människor. Och att "skvallra" på andras barn är det svåraste som finns.
SvaraRaderaMin erfarenhet är att de flesta föräldrarna blir förbannade och förnekar. De har liksom inte hajjat att man älskar sina barn över allt annat, men inte allt de gör eller säger. Och så blir det fel. Varken ungar eller föräldrar har förtroende för en sen. Och det är just förtroende man måste skapa med tonåringar i huset, skola och fritid.
Jag håller med Mona. Vattentäta skott mellan föräldrarna till ungarna som umgås. Ungefär samma tider att vara hemma, samma tillåtelse till fester de får gå på, discon osv. Kanske dela upp nattvandringen, mm.
Samtidigt tror jag man måste inse att vissa ungar behöver 100% styrning, medans andra behöver riktlinjer och fixar det.
Det är inte lätt, men jag tror att "förlorade förtroenden" är fasiken så svårt att bygga upp igen. Därför förordar jag ändå att prata mycket med ungarna. Lyssna vara närvarande ch komma överens om regler tillsammans.
Och att välja sina strider.
Vad det gäller din kille Maria så verkar han ha en hel del som han behöver jobba med. Och det är ju väldigt grova anklagelser om mobbing mm. Självklart har ni ett bautastort arbete att göra, nu när du fått reda på allt. Men jag tycker allt att skolan har ett mycket stort ansvar just i mobbingfrågor. Varför har inte de kontaktat dig, om det nu stämmer!?
Som du ser, jag är skeptiskt till skvaller. Jag tror mer på att köra raka rör. Och ha en sund skepsis till både "skvaller" och ungens "sanningar". Men givetvis skulle min unge få förklara sig och stå för konsekvenserna. U bet!
Pok
Mallasoontobeteensmorsabralla
Kul att ni alla svarar så olika.. Jag håller med om att berätta allt! Jag vill veta allt så då berättar jag allt!
SvaraRaderaMalla: Nej det handlar bara om Drickandet i Andrés fall. Ville bara veta om allt annat också.. var går gränsen liksom? Vi har nog inte mer att jobba med än någon annan, vad jag vet... Jag vet inget annat och misstänker inte heller.. André berättar och pratar mer med mig nu så det var nog bra att han kom hem Full :) Nu har förtroendet börjat byggas upp igen.
Men om någon annan vet något så berätta gärna så jag kan jobba med det... / Maria orkar inte logga in.
Jag skulle också ringa föräldrarna och sen är det upp till dom vad som ska göras, som sagt... Då har man iallafall gjort det man kan :) Och om det gäller mitt/mina barn så vill jag veta... så man kan stoppa det i god tid :)
SvaraRaderaKram kram -Tess-
Kanske missförstod jag vad som gällde generellt och vad som gällde A?
SvaraRaderaJag tror att de flesta tonårsföräldrar har "mycket att jobba" med i relation till barnen och i relation till deras väg in i vuxenvärlden. Generellt tror jag jobbet med barnen pågår hela tiden. Tonårstiden är kanske den svåraste?
Som tonårsmamma så tyckte jag att min sons förtroende för mig och närvaron var det viktigaste.
Men man är ju olika och har olika erfarenheter. Men jag tror att bara man hittar en väg som funkar i relation till ungen och ungens personlighet, så man, som förälder har koll så är det bra. Trots allt så är det ju iaf en sak vi föräldrar har gemensamt, hur olika vi än agerar, och det är ju kärleken till våra barn. Kärlek, omtanke och att ge dem det bästa, är vårt gemensamma mål. Men vi gör det på olika sätt.
Jo.. En sak som jag tänkte på, jag har nämligen varit i sitsen där jag vetat mer än föräldrarna, på gott och ont. Jag valde att inte skvallra om rökning, sexdebut, kompisproblem och lite till. Däremot pratade jag "ungarna" mycket om det och löste de probem som var tuffa. De slutade röka, de fick preventivmedel. Och kompisarna fick den hjälp de behövde. Däreot var alkohol, droger mm så´nt vi pratade om, och som jag varnade ungarna för att om de själva inte berättade för sina "päron" skulle jag göra det.
Och jag tycker att det är viktigt att prata med ungarna först, innan man går till deras föräldrar. Och om det är riktigt svåra saker, så kan man ju som vuxen hänga med barnen på samtal med föräldrarna.
Som sagt, jag vet att du vill dina barn det allra bästa! Tro mig!
Pok
Mallakanmansövanerungarnaövertoårstidenbralla
Hmm klurigt där, tror nog jag skulle åkt ner till sjön & funderat på saken en stund för att sedan få hugg & förmodligen glömma alla världsproblem i samma veva.
SvaraRaderaNä saken är den att det beror helt på vilka barn&föräldrar det gäller, en del tar allt personligt & tycker att man bara ska ge fan i att snacka skit om dem osv, dessa människor skiter jag i medans de som är tillmötesgående oftast har både bättre koll & inte överdriver situationen i fråga är självklart med kontakt.
Jag är dock mer för att de ska få testa under ordnade förhållanden för testa kommer de göra ändå, men så får man ju inte säga...