fredag, november 19, 2010

Svårt


Det är svårt att vara tonårsförälder.. om man nte blundar och tror det bästa om sina barn hela tiden.

Nu har det kommit fram så många saker som jag så gärna vill berätta för alla föräldrar. Jag har provat med några men dom tror inte att deras änglar skulle göra så. Nu känns det som jag inte vill berätta för fler. Det slutar bara med att André får skit för allt då.


Många många ungdomar skulle behöva föräldrar som inte litar blint på dom. Många många ungdomar umgås med helt fel människor. Många många sysslar med fel saker. Många många föräldrar blir arga när dom får höra sanningen av mig eller någon annan.


Den bild jag får av André när jag hör andra berätta eller ser saker stämmer inte med den killen som jag känner. Han är den perfekta min kille! ÄNDÅ.. måste jag lyssna och ta till mig, undersöka sanningshalten i det jag får höra. Lyssnar jag inte och undersöker kommer jag aldrig kunna rädda André från dumheterna.


Ibland måste man för barnets skull sätta gränser, bestämma åt dom och vara stenhård.

Det kan till och med vara skönt för barnet när man gör det, då slipper dom säga nej själva.


Många av Andrés klasskompisar kommer dte gå illa för. det kommer sluta på helt fel ställe. Dom förstör sin framtid nu genom att blanda sig med fel människor som inte går att bryta med sen.


Hur ska jag göra? Jsag är sååå lycklig att jag kan rädda André. Men hans kompisar? Jag mår dåligt av att veta det här men samtidigt få skit av föräldrar när jag ringer upp för att säga sanningen.. arga, nedvärderande föräldrar som inte vill se. Som tror att dom kan lita på sitt barn för att deras barn är ju den enda som är ärlig och dom har ju såååå bra kontakt med sitt barn. Manipulativa... ja det är alla ungdomar om dom vill. Dom vet precis vad dom ska säga och göra för att lura er föräldrar.


Jag är såå glad att jag tagit tag i mitt problem! Sen kanske det inte håller alltid, han kommer nog fortsätta lura mig.. men det gör alla ungdomar tills dom nått botten!

4 kommentarer:

  1. Huvudsaken er att du meddelat dom,
    vad dom andra gör åt saken är inte nått du ska bära på , så försöker jag i alla fall när jag berättar sen släpper jag då kan jag inget mera göra, det ligger hos dom andra föräldrar

    SvaraRadera
  2. Så synd om dom ungarna bara.. dom fattar inte och inte föräldrarna heller.. Jaa.. och A får sen skit för allt för att han faktiskt är ärlig och berättar när han blir avslöjad. Jaa du Monica det är inte lätt.

    SvaraRadera
  3. jag men man kan inte rädda alla tyvärr, Låter som M det där hon får också alla skit ,

    SvaraRadera
  4. Oftast är dom ju inblandade på något sätt även om dom själva inte tycker det. A har varit inblandad och inte sagt nej utan hängt på. Nu är det stenhårt och jag tycker det verkar som han tycker att det är skönt att inte kunna göra dom dumma sakerna. Men det är svårt att vara 15 och veta att dom gör fel och behöva säga nej. Då är det lättare att vara med och även om man inte gör något så är man ju med. Sen när dom äldre tvingar dom till saker.. ja då är det svårt att göra rätt.

    SvaraRadera