Oj vilken dag det blev. Det behovs lite träning innan man spurtar 1 mil på 1,25. Shit vilken värk jag har nu. Kan inte röra mig. Såhär ont har jag aldrig aldrig haft. En blandning av leder stora som fotbollar och träningsvärk. Imorgon kommer jag vara död. Men det är en seger att ha tagit sig igenom det. Nästa år ska smilla gå barnloppet som är innan. Idag var ju andré hemma med smilla, eller hemma. Dom cyklade till sickla. Helt otroligt. Smilla 5 år cyklade till sickla. Vilka fantastiska barn jag har. Man kan lätt säga att livet går upp och ner här hemma. Just nu är det upp. Men rätt vad det är så vänder det. Våran sommar har varit bara neråt, eller hela våren och sommaren faktiskt så nu är vi värda den här resan. Men eftersom jag tar en dag i taget så överlever jag motgångarna. Jag ältar inte så länge och tänker inte så mycket på saker utan agerar och tar reda på sanningar sen går jag vidare och söker en handlingsplan. Jag tror att alla hittar sitt sätt att klara sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar