Idag har varit en helt vanlig dag.. jag arbetade, hade kvällsmöte vilket innebar att A fick hämta S på dagis. Han är en alldeles perfekt storebror till lilla S. Jag kom hem 19.30 och då hade M kommit hem också.
På mitt jobb är det mycket planering och möten på kvällarna för att verksamheten ska fungera hela dagarna.
Jag har nu kommit in i en period då jag inte känner mig på topp humör.. mitt humör är av eller på hela tiden.. aldrig riktigt mittemellan tyvärr..
Just nu är det en down period av ångest analysering och tårar.
Jag känner att mina vänner överger mig och tyr sig till varandra, jag känner mig inte riktigt viktig i mitt arbete.. känner mig helt enkelt inte förstådd, varken bland vänner eller på arbetet.
Jag tror och hoppas att det bara beror på mig själv, jag försöker tänka så iaf attt det endast är mitt eget problem. Känns bra att tänka så för då är det ju inte sant att jag blivit sviken av min bästa väninna.. Det har jag nog inte heller men varför finns hon inte hos mig när jag mår dåligt? Varför frågar hon inte hur jag mår?
samtidigt så tycker jag nog att jag borde få veta vad jag gjort och vad jag gör för fel då jag alltid är en mellanhand liksom.. jag blir kompis med folk, dom träffar mina andra vänner, sen blir dom vänner och ensam kvar står jag... Konstigt det där.
Allt handlar ju förstås om mig och mitt sätt att vara, men hur är jag? Vad är mitt problem?
Jag har en underbar man och 2 helt underbara barn, skadar jag dom genom mitt sätt att vara?
Jag måste analysera mig själv mera..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar