hohohooo.. läskigt..

Ja jag är ju lite rädd liksom. Inbillar mig saker och så.. lyssnar efter ljud som jag sedan tolkar själv.

Nyss stod jag i duschen nere.. smilla var med mig. dörren uppe var olåst. Jag tycker mig höra ytterdörren öppnas, stänger av vattnet och ropar hallå.. inget svar. Jag inbillar mig då att någon är uppe, säger till Smilla att stanna nere när jag går upp och kollar, hon vågar såklart inte det utan följer med. vi smyger oss ut i hallen, lyssnar.. hör inget.. ropar hallå igen, nu är jag rädd. Just när vi går förbi Andrés sovrumsdörr öppnar han dörren.. Ahhhhhh.. ihhhhh.. jag skriker, smilla skriker och andré blir rädd av att vi står utan för och skriker precis när han öppnar dörren så han blir också rädd. det slutar med att vi alla skrattar och André går upp och låser dörren hehe. Härom natten vaknade jag av att jag drömde att jag drömde en mardröm och drömde då att jag vaknade av att jag skrek.. flera ggr. Jag vaknade till slut på riktigt, sovrumsfönstret var då öppet. vårat sovrum ligger ut mot skogen med en stor altan utanför fönstret. Jag inbillade då mig själv att det var någon på altanen.. jag lyssnade efter ljud och självklart hörde jag steg på altanen... Jag var så livrädd att jag inte vågade öppna ögonen.. tänkte jag skulle väcka Mange men fick ångest för jag kan ju inte skicka upp honom till dom farliga människorna på altanen.. jag låg kvar och lyssnade länge länge. Intalade mig själv att det bara var min fantasi som spelade mig ett spratt.. till slut väckte jag Mange som fick gå upp och stänga sovrumsfönstret.. tänk vad man kan lura sig själv i tanken.. farligt.

En annan gång för flera år sedan då Mange fortfarande arbetade kväll, då hade jag bara en stationär dator som stod i förrådet nere, jag satt där nere och skrev och skrev och fixade.. till slut hör jag hur ytterdörren öppnas.. det här var på vintern så det var riktigt mörkt ute och klockan var kanske 22 på kvällen. Jag tar då telefonen och ringer min bästa kusin Frans som då bodde i stockholm. Han får prata med mig hela tiden medans jag smyger uppför trappan... när jag väl kommer upp är ytterdörren öppen och det är spår i snön utanför och på mattan i hallen.. ojojoj va rädd jag var då. Fyy.. Tur att jag hade Frans då.. annars hade jag aldrig vågat gå uppför trappan och kolla. Kanske var det mina steg och rörelser som skrämde bort den som gick in???

Jag viskade i telefonen.. vågade inte prata högt. Så rädd har jag nog aldrig varit.