Hyrde en film

Den fick mig att tänka till lite. När man mår riktigt dåligt då känns det som man står innanför fönstret och alla andra är utanför. Att prata vill man inte alltid. Ibland mår man bra av att inte prata, man bearbetar på andra sätt. Alla människor är olika. En del gillar att prata om varför man mår dåligt en fel bearbetas genom att skriva, tänka, läsa, gå in i sig själv. Men alla människor behöver nog alltid veta att familj och vänner finns. Att man får prata om man vill, att det finns någon som bryr sig. Att känna sig omtyckt fast man inte vill berätta. Vill man prata finns familj och vänner där och lyssnar men vill man inte behövs det inte. Jag tror att vad som är viktigt om man mår dåligt är att veta att vänner och familj finns! Vissa människor mår bra av att prata om saker. Att få berätta att få må dåligt det bästa en vän gör då är att lyssna lyssna och lyssna. Att ge råd om du ber om det annars bara lyssna. Att sitta innanför fönstret och se livet passera utanför för ett tag går nog dom flesta människor igenom någon gång i livet. Finns du där då för dom du känner så kan du muntra upp. Men tvinga dig inte på för då kan man skrämma bort. Att finnas för andra är det finaste man kan göra. Att hjälpa andra utan att tänka på egen vinning, det är varmt hjärta. Att hjälpa andra och finnas för andra utan att tvinga sig på. Bara finnas, visa att man finns genom telefonsamtal, sms, mail, hälsningar, blickar. Det vinner man på i längden. Filmen var Skitdålig men fick mig att fundera.