måndag, december 28, 2009

Familjen



Familjer är något speciellt... Alla är olika stora, nära ja alla familjer ser olika ut.

Jag tänkte berätta lite om min familj.
Min grundfamilj består av mamma, pappa och 4 systrar inklusive mig. Vi är nära varandra i perioder.. en del av oss och andra är alltid nära varandra. Allt har berott på hur livssituationen ser ut för tillfället för dom olika systrarna. Ingen av systrarna har "pappan" som pappa utan det tillkommer familjer från olika syskon m.m. också. Mina 2 äldsta systrar har en egen pappa och där har dom då 1 syster med en egen familj. Deras pappa har i sin tur en ny fru som har sina barn så där tillkommer det ju fler.. nu är dom inga som jag räknar till min närmaste familj, dom flesta har jag inte ens träffat. Men mina 2 systrars pappa.. ja honom räknar jag till familjen och även hans Fru. Dom skulle jag kunna göra vad som helst för.


Sen har vi då jag själv. Jag har också en egen pappa men han dog då jag bara var 12 år. Genom honom har jag då en syster i Karlskrona.. en storasyster såklart, bara ett par år äldre än mig. vi pratar lite på Facebook och hon skickar lite brev och kort. Hon har 2 barn, Isac och Kajsa och en man, anders. Hennes syster, mamma och "pappa" har jag träffat men räknar inte in i min familj.. Pernilla önska jag att jag hade bättre kontakt med. Jag ser henne som en syster utan bra kontakt men skulle hon behöva mig så finns jag där och hoppas hon gör samma för mig.
På min pappas sida har jag då 3 farbröder också och 5 kusiner och 5 kusinbarn. Mina kusiner och jag har lite kontakt och det känns som nära familj! Av mina farbröder har jag kontakt med 2 av dom tyvärr bröt den 3:e kontakten med mig när farfar dog, mycket tråkigt. Mina kusiner och farbröder är härliga människor. Även om vi inte pratar så ofta så känns dom nära!

Sen har vi min lilla syster som även hon har en egen pappa och en egen lillebror. Hans familj känns ju också väldigt nära även om jag inte träffar dom så ofta.

Sen har vi min mammas man "pappan" i familjen. Han har också en dotter med man och 2 barn och dom räknas ju också till dom närmaste även om vi inte har så bra kontakt utanför Facebook så är dom ju nära ändå liksom.


När vi då träffas vi som är nära och bor nära varandra blir vi många.. vi är en mycket livlig familj, alla pratar sdamtidigt.. alla står i köket och lagar mat. Vi är väldigt mycket för mat och träffas ofta ooch äter och dricker vin/öl tillsammans. då är det blandade åldrar och mycket mat, musik, prat och vin/öl.. Ingen kan vara tyst utan alla pratar hela tiden, vi överröstar varandra, ljudnivånm är med andra ord farligt hög :)

Mina barn har vant sig vid det och när det blir sent somnar dom i ljudet av alla människor, i sången skrattet.. Dom ligger på soffan för att jag alltid vill ha dom nära och med. det är livat, glatt och härligt.

Jag njuter av alla dessa stunder då vi träffas. När vi åker upp till Sollefteå och alla nära ska träffas.. Där bor min mormor och även då mina 2 mostrar med barn och barnbarn.. Jag och mina kusiner är också väldigt nära. Vi pratar nästan varje dag i telefon jag och min ena kusin vi träffas med barn och respektive och jag träffar gärna hennes ex kille också. Sen har vi min mosters föredetta dag/nattbarn med sina föräldrar.. dom tillhör också släkten såklart vi blir många med respektive och föredetta och allt som hör till. I min familj ingår det även föredettor liksom.. det kanske låter konstigt men en del stannar liksom kvar som en kusin, bror, eller vad man nu vill.. hos alla oss har det varit så.
När andré fyller år blire det en salig blandning med hans pappa med släkt, min familj, Manges familj och vänner såklart. Nej vi är många många.
Förra sommaren satt jag och mormor och räknade barta den absolut närmaste familjen, hennes barn, barnbarn opch barnbarnsbarn och deras respektive.. då blev vi runt 100 stycken i den närmaste.. tänk er då när dom andra som också är nära också räknas in :)

Det är härligt med stora familjer.. när man kan ha kontakt men ändå inte liksom. För även om vi inte alltid pratar med alla eller ses så ofta så finns alltid känslan, glädjen och närheten.

På slutet har mina systrar och jag kommit väldigt nära varandra och mina kusiner och jag har kommit nära dom sista åren, vi pratar om allt och träffas.. nästan varje dag pratar jag med 2 av mina systrar och 1 av ,mina kusiner.. det är en skön kontakt!

Jag önskar att alla skulle få ha det såhär.. en stor släkt där man är nära, har nära till skratt, till kramar till varandra även om avståndet är långt.

Och när vi träffas.. oj vilket liv det blir.. alla babblar, skrattar, umgås, lagar mat, äter..
Min familj är underbar!!

Hur ser era familjer ut??

3 kommentarer:

  1. Ojojoj !! Det var många !!
    Jag kommer nog från en väldigt ovanlig familj.
    Mina föräldrar är efter 40 år fortfarande är tillsammans o de har tre barn, mig, min storebror o min lillebror. Jag har 3 barn med samme man som jag fortfarande bor ihop med o mina bröder har sin fru/sambo som de har 2 barn med.
    Min man har ingen större kontakt med sin familj, han pratar med sin syster i telefon ibland. Mycket mer blir det oftast inte.
    Vi blir inte så många på det viset, men vi har det ganske bra ändå =)
    Förr o kanske även nu ibland så önskade jag att jag hade en syster. Bröder blir inte på samma sätt, inte mina i alla fall de är mest att skoja o spexa med. Men de finns säkert där när det verkligen gäller!
    Jag har 2 kusiner i grannsamhället som jag inte haft så jättemycket kontakt med. Men nu via msn så har jag pratat mycket med en av dem, märkligt att man ska hitta vägen till varandra via datorn. Men visst är det roligt.
    Nu innan jul så ordnade hon o jag julfika till familjen =) Vi blev 23 pers.

    Ha en trevlig kväll, kram =)

    SvaraRadera
  2. Oj tror min släkt ryms på några rader =) Jag har Mamma och styvpappa en lillasyster och en halvbror. Fyra morbröder och tre kusiner.

    Singel med två pojkar varav den äldste sonens pappa är död!Den minstas pappa bor i sthlm.

    Syster bor i gbg och har en dotter på två år som jag träffat en gång. Vi pratar ofta på telefonen. Halvbror bor hemma och är typ 20 år yngre än mig.. pratar mycket sällan med han.
    Känner bara två av mina tre kusiner och skulle aldrig känna igen den tredje om jag såg han.
    Mamma har jag knappt kontakt med.
    Faster död och hade inga barn och min pappa är oxå död.
    Så här blir det aldrig några familjefester ;-)
    /Veronica

    SvaraRadera
  3. Men någon annan kanske kan ta på sig efterrätten...jag har verkligen inte lust. Vi behöver ju annars inte ha en efterrätt...?

    SvaraRadera