Man bara väntar och väntar och väntar på att han ska få sticka iväg upp i rymden men varje gång är det några hinder i vägen. Imorse tittade jag på TV, då är det ett par som suttit där och varit där och tittat för att se honom lyfta varje gång men varje gång fått vända hem till hotellet utan lyft. Nästa försök blir på lördag, sista chansen på söndag sen får han vänta till oktober.
Jag skulle aldrig klara av att bli astronaut... skullle aldrig kunna vänta så här länge..
Usch jag har lite ångest.. vill så gärna göra tjejmilen på söndag, vill vill vill vill. Men jag kommer förmodligen inte klara av det.. Dessutom vill jag ju inte sinka mina syrror och tintin. Bara i hellas gick jag hela tiden och sinkade dom. Jag kan ju inte gå så fort liksom..
Spelar ingen roll egentligen jag kan ju gå efter.. dom kan gå i sin takt och jag efter, det gör inte mig något.. men klarar jag av att gå 1 mil? Jag vill så gärna så gärna men som vanligt blir det väl så att jag får stå över. BLÄÄÄÄÄ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar