Att vara liten är inte lätt.

Jag minns hur det var. Jag hör vad Smilla berättar och vad andré berättar. Att vara liten i en stor kropp är inte heller lätt. Att vara liten i stor kropp och känna sig ensam ensam fast man är omgiven av familj och vänner. Att vara liten i en liten kropp och retad på dagis. Att vara liten i en mellanstor kropp men känna sig utpekad, illa omtyckt och ledsen. Det är samma problem men ändå så olika. Att vara liten i en liten kropp och behöva kämpa för att få vara med utan att veta hur man ska göra. Jaa alla har vi våra problem, stora som små men för just dig eller mig är problemen lika stora oavsett vad det handlar om. Mitt mamma hjärta blöder för min lilla tjej nu. Alla behandlar vi saker olika. Jag känner mig just nu som en 65 årig erfaren dam. Arbetar 50 procent men behöver hela tiden arbeta mer fast kroppen säger ifrån. Livserfarenhet har jag mycket och kunnig är jag men ensam i hjärtat och själen har jag ingen användning för något. Tror vi alla känner såhär ibland men alla kanske inte analyserar eller tar till sig sina känslor. Undra vad man mår bäst av?