Dom flesta människor reagerar positivt på dom. Några få inte. Jag är en av dom få. Jag gråter och gråter och gråter. Allt är jobbigt. Minsta lilla så bryter jag ihop. Igår grät jag 1,5 timme efter jobbet tills jag hämtade Smilla. Jag grät och grät och grät. Varför visste jag inte 32. Imorse vaknade jag av att jag grät. Sen kom arla 1 timme sent till jobbet idag, ja då grät jag för det. Fy så jobbigt det här är. Jag ringde doktorn som ville skriva ut medicin. Men jag äter ju redan 4 tabletter 2 ggr om dagen och sen en smärtstillande. Hellre struntar jag i sprutan nästa gång. Vill inte för kliva upp ur sängen på morgonen. Har inte försökt berätta för Mange. Ska kanske göra det ikväll i reklam pausen... Nej fy, aldrig mer sån spruta om jag reagerar med deprission. Usch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar